Hur många skulle egentligen arbeta gratis? Hur många skulle jobba ett pass på 11 timmar och sedan stanna kvar på jobbet och arbeta 3-4 timmar till, gratis? Hur bra man än trivs på sitt jobb så är ju ändå själv vitsen med ett arbete att man får betalt för det, annars skulle man ju lika gärna kunna göra andra saker. Och bara för att man är bra på sitt arbete så vill man ju inte göra det alltid, jämt, konstant.

Därför förstår jag inte folk som utnyttjar sina vänner. Jag förstår att det kan vara svårt ibland med gränserna, att man inte menar att just utnyttjas, men det är faktiskt det man gör. Jag har flera vänner som är väldigt duktiga på saker som andra alltid behöver hjälp med. Det är allt från personer som är duktiga på att bygga datorer eller göra hemsidor till att dom är grymma mekaniker och kan få vilken bil som helst att rulla. En av mina absolut närmsta vänner är frisör, en grymt duktig sådan. Han ställer upp och klipper mina vänner för att vara snäll. För att dom inte skulle klippa sig annars. Och ofta ber han dom betala vad dom tycker det är värt. Och när folk då inte betalar något, då borde det ju betyda att det inte är värt något? Och varför går dom då och klipper sig? För visst vill man väl göra rätt för sig? Om det vanliga priset ligger på 450 Kr under öppettiderna så kan man ju tänka att 200 kronor ändå är väldigt billigt och att ens vän kan vara värd att få betalt för mödan? Ännu värre är folk som bara hör av sig när dom behöver få sin dator lagad/håret fixat/sin bil iordninggjord. Usch säger jag bara.

När jag jobbade i stall blev det mer och mer så att folk ville att jag skulle hjälpa dom med deras hästar. Jag älskar hästar och gör det egentligen mer än gärna. Men samtidigt vill jag ju hinna göra andra saker på min fritid när jag redan spenderar 8 timmar om dagen där. Så tillslut var jag tvungen att sätta en gräns. Dom som betalade för sig hjälpte jag gärna, men jag kunde omöjligt sitta och rida en massa andras hästar helt gratis. Man orkar inte med allt helt enkelt.

Jag måste dock inflika här att det finns undantag. Självklart finns det alltid undantag. Dessa personer vill ju så väl och hjälper så gärna till, och nära vänner behöver antagligen inte känna att dom utnyttjar sina vänner. Eller folk som byter tjänster. Jag rider din häst om du hjälper mig med nåt annat. Jag klipper dig om du lagar min dator när det behövs. Det skjutsas hundar och bjuds på mat och tas om hand om. Då är det skillnad. Men träffar man en person endast vid dom tillfällen då någon i vänskapskretsen fyller år ungefär, så kanske man borde känna att man betalar för hjälpen man får. Handlar det om att slänga en snabb titt på en dator, bjud på en pizza eller något. Handlar det om att klippa sig kanske man kan betala åtminstonde halva priset. Handlar det om att bygga om halva bilen, sätt ett timpris. Uppskatta hjälpen ni får och att även om ni betalar en massa fortfarande kommer undan sjukt mycket billigare än om ni skulle gå till en butik/verkstad/whatever.

Jag fick åka tåg en gång med en vän somn jobbar på SJ. Jag har fortfarande lite småångest för att jag känner att jag inte riktigt kan ge något tillbaka. Så jag förstår inte hur folk kan med att höra av sig till bekanta och be dom laga deras dator. Gratis. Eller få sin kamrat att jobba över flera timmar. Gratis. Är deras tid inte lika mycket värd som andras?

Så. Skulle ni arbeta gratis?