Äcklet
| Äckliga varelser! Er stank är vidervärdig och fullständigt omöjlig att förtränga. Som vandrande kadaver stegar ni runt utan en tanke på vad det är ni kliver över. Ni bryr er bara om vad ni har lust med, vad som passar er i er lilla fyrkantiga patetiska värld. Ynkryggar är vad ni är, fega, undvikande, äckliga. Ni stinker och ni får mig att stinka. Jag äts upp inifrån av er mörkerskugga, den förlamar mig, paralyserar mig och ni bara hånler. -Stackars lilla sate, så känslig och dum. Skyll dig själv som känner så många känslor. Det fattar du väl, att man inte kan bry sig om andra. Det fattar du väl, att man aldrig tar chanser i livet. Se bara hur det gått för dig, din stackars korkade sate. Se hur ensam du är, patetisk och övergiven. -Men säg inte att ni finns då, era kräk! Säg inte att ni finns när det ändå bara gäller en viss tid, vid lämpligt tillfälle, om möjlighet ges. Det är inte att finnas. Stick era huvuden i sanden, fortsätt spring runt i hamsterhjulen, det är ni som lyckas drunkna i en känsloöken. Det är ni som går miste om livet. Det är ni som är fega. Fega och äckliga. -Men se hur hårt du kämpar, din dumma lilla tok. Och se vart hän det leder dig? Precis ingenstans. Hur högt du än ropar, vilka ord du än använder, är det ingen som lyssnar. Vet du varför? För att ingen bryr sig. Din fulhet överträffar alla andras fulhet och skammen bor i din kropp. Varför skulle någon vilja ha dig? Varför skulle någon vilja ta i dig? Varför skulle någon lyssna på ditt gnäll? Patetiska, äckliga kvinnovarelse. Du är inget, och du vet om det. Ert äckel har tagit över min kropp och jag ska inte sluta skära förrän det är borta igen. Aldrig mer ska ni få styra mig, lura mig, få mig hoppas. Aldrig mer ska ni få mig att bry mig. Aldrig mer ska jag lita på er. Jag är inget - och jag vet om det. | |
Kommentarer
Trackback
