Det är vår nu. Som vanligt snurrar och surrar det i huvudet på mig och jag har aldrig ro nog att sätta mig och skriva ner lite av det. Varför lägger man glasbitar i kyckling t.ex? Sicken idioti. Om det nu är djurrättsaktivister är det verkligen sjukt korkat, för nu får ännu fler djur sätta livet till för att komma ikapp med allt det dom har behövt dra tillbaka. Puckade mongon. Det är därför jag inte går med i sådana föreningar, deras metoder är så sjukt oproduktiva i längden. Och framför allt sällan försvarbara. Jag hoppas dock att det bara är något medelrikspucko som tycker att förtörelse är skoj. Eller nåt.

Sommartid är bra. Jag känner hur mer och mer energi kommer tillbaka. Jag är galet ljusstyrd och orkar så mycket mer nu när det är ljust längre. Att solen dessutom behagar visa sig allt oftare gör också sitt. För att inte tala om knopparna som börjar komma på träden för att meddela att sommaren snart är här. Underbart!

Idag har jag varit modig. Jag har trotsat min båtfobi och följde med Jonas och fotoklubben som har är med i till ostindiefararen Götheborg. När jag vaknade av klockan imårse mådde jag lite dåligt och hade som en svindelkänsla, men jag bestämde mig tillslut för att åka ändå. Jag vet att det egentligen är stora färjor och dylikt dom jag mår sämst av, och jag tycker ju att det är ett väldigt vackert skepp. Och det var rätt beslut, för det var verkligen jätteroligt! Två timmar hade dom ensamma med en guide och skeppet. Först fick vi lite information och se några minuters film om båtens resa till kina. Vilken stor grej det har varit, som vi svenskar inte haft en aning om. Folkfest till tusen! Jag fällde några tårar som jag alltid gör när jag blir rörd över något, och det blir jag när jag ser hur saker förenar människor.

Götheborg var verkligen jättefin. Det luktade tjära och farfar och farmors verkstad. Barndom helt enkelt. Farfar var med och byggde ett skepp som heter Sofia Linnea. Hon låg ofta utanför deras bryggor och jag minns dofterna så väl. Detta skeppet är såklart lite större, och en repliga av ostindiefararen som sjönk på 1700-talet. Även om dom såklart måste ha en del moderna saker inuti för att få färdas på de stora haven så var det ändå rätt häftigt att se. Och hon seglas ändå större delen av tiden på gammaldags vis.

Som vanligt när jag träffar människor som brinner för något så vill jag vara delaktig. Om jag inte var så rädd för havet och dessutom blir åksjuk så lätt så hade jag lätt velat följa med som volontär när dom ska iväg igen. Jag inser dock mina egna begränsningar och håller mig på torra land ett tag till. Heh.

Förra helgen var jag på lure coursing i det fina vårvädret, och Cerberus sprang två licenslopp. Han blev godkänd på båda och sprang verkligen jättefint. Och snabbt dessutom! Nu ska vi bara invänta hans 18-månadersdag och sedan hoppas på en träning efter det så att vi kan ta licensen och åka på tävlingar.  Under tiden ska jag försöka klura ut något sätt att träna den sortens kondition på. Att trava honom är ju inte samma sak, han behöver springa kortare sträckor men verkligen ta i allt han kan. Häromdagen släppte jag honom på ett stort fält ute hos Jonas, han och Carmen busade som sjutton. Men han tar lite väl stora varv emellanåt och hörseln existerar inte då, så jag måste nog hålla mig till inhägnader.

Nåja. Nu ska jag läsa lite metodutveckling. Hoppas på lite mer skrivarinspiration en annan dag.