När jag var liten hade jag en ängel i mitt fönster. En guldfärgad julängel som man har istället för en stjärna.
Jag tyckte så mycket om att ligga där i det svala mörkret och titta på det svaga ljuset. Omsluten av ljus och skuggor, trygg bakom fyra väggar och övervakad av ängelen själv. Hon såg på mig, hon lyste upp mig och hon log.

Jag önskar så att jag fick vara liten igen. Jag önskar att jag fick känna rummets skuggor sprida trötthet och lugn i min kropp.
Jag önskar att jag fick känna trygghet igen.

Jag törstar efter närhet och ömhet. Varma armar om min kalla kropp. Hud mot hud. Du bränner mig men jag kan inte stå emot. Sakta smälter isen som haft tag om min själ. Sakta går jag från svartvit till färg igen. Sakta får jag livet åter.
Och jag känner.
Och jag älskar.

Och jag känner.
Och jag älskar.