Destruction
Jag är fel. Hur jag än beter mig är jag fel. Vad jag än gör så är jag fel. Min blotta existens har sårat folk så länge jag kan minnas och håller jag någon kär rasar allt snabbt över kanten och går sönder. Och jag hatar det. Jag hatar hur allt jag tar i förvandlas till ett mörker, hur alla jag håller kära blir förstörda. Jag förgör och förstör. Utan att ens mena det. Utan att förstå hur. Som en elefant i ett porslinshus. Som om jag inte kan vidröra saker försiktigt utan tar för hårt, tar sönder. Allt blir till mörker. Jag kan inte ens vara tillräckligt bra för att min far ska kunna tycka om mig. Den ovillkorliga föräldrakärleken. Inte ens den kan jag förtjäna, så dålig är jag.
Det brinner i mitt bröst nu. Jag kan inte andas. Jag kan inte se. Jag kan inte höra. Jag kan inte röra. Jag bara gråter. Kanske dör jag nu. Kanske är detta slutet? Kanske har ångesten bestämt sig för att ta den sista livsglädjen ur min kropp, en gång för alla. Alla dessa gånger den varit på besök, smekt mig med sina kalla händer och kramat mig så hårt att jag inte kan andas. Men precis när syret tagit slut, precis när det svartnar för ögonen, då har den släppt greppet och gett mig en andra chans. Nu har jag förstört nog. Jag får inte längre gå lös bland alla vackra människor. Jag får inte förstöra mer eller fler. Kanske är det slut nu?
Golvet är kallt och hårt, precis som min själ. Blodet och tårarna är varma, precis som ni. Det välbekanta inutimörkret håller om mig, smeker mig och gör mig trygg. Jag kan det här. Jag har gjort det här. Allt är precis som vanligt. Det är det här livet jag levat, det är det här jag känner till.
Kanske är det det här jag förtjänar?
Det brinner i mitt bröst nu. Jag kan inte andas. Jag kan inte se. Jag kan inte höra. Jag kan inte röra. Jag bara gråter. Kanske dör jag nu. Kanske är detta slutet? Kanske har ångesten bestämt sig för att ta den sista livsglädjen ur min kropp, en gång för alla. Alla dessa gånger den varit på besök, smekt mig med sina kalla händer och kramat mig så hårt att jag inte kan andas. Men precis när syret tagit slut, precis när det svartnar för ögonen, då har den släppt greppet och gett mig en andra chans. Nu har jag förstört nog. Jag får inte längre gå lös bland alla vackra människor. Jag får inte förstöra mer eller fler. Kanske är det slut nu?
Golvet är kallt och hårt, precis som min själ. Blodet och tårarna är varma, precis som ni. Det välbekanta inutimörkret håller om mig, smeker mig och gör mig trygg. Jag kan det här. Jag har gjort det här. Allt är precis som vanligt. Det är det här livet jag levat, det är det här jag känner till.
Kanske är det det här jag förtjänar?
Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
o om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten
Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt
Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...
Kommentarer
Postat av: Sari
Hallo...
Klart ni ska komma och hälsa på. Det var ju ett tag sen. Vore så roligt att träffas och återuppta kontakt. Flytt ska bli så skönt och jobb hoppas jag på så klart...
Kramar
Postat av: David
Du måste betyda mycket för alla dessa människor som du förgör o förstör, annars hade de ju inte gått sönder...kanske har dessa människor minst lika stora problem själva eftersom de låter sig bli förstörda...
Trackback
