How beautiful you are

Jag läste på ett forum om hundstall, och hur olika hundar är överrepresenterade där. Det gör mig så ont. Så fruktansvärt ont. Min inlevelseförmåga underlättar nog knappast för mig heller, eftersom jag verkligen kan se den där lilla rottishanvalpen stå och se på mig med stora ögon, stökig för att ingen har lärt den hur den ska göra, men med viljan att bli lärd och få anpassa sig in i en flock. Eller en söt dobbis/schäferkorsning som någon en gång tagit hem men som dom inte klarat av eller brytt sig om att uppfostra på rätt sätt. Och jag hatar det. Jag hatar att okunniga idioter får möjlighet att komma över oskyldiga djur. Jag hatar tanken på att en äcklig, dum människa inte kan ta sitt ansvar och älska sitt djur tillräckligt för att ge det vad det behöver. Självklart kan ibland omplaceringar behövas ändå, utan att något fel gjorts. På grund av andra oväntade saker. Men då är hundarna inte förstörda. Då är det ingen äcklig jäkla idiot som tagit sig vatten över huvudet och på kuppen förstört en vovve som kunnat bli alldeles underbar hos någon annan.

Varför tar ni hem mig om ni ändå inte kan ta hand om mig, och sedan bara skickar
bort mig igen? Uppfostrar du mig så avgudar jag dig.

Så här skrev en person som varit på besök på ett hundstall:

"* En av tio hundar är tik, resten hanar. Hanhundar är alltså kraftigt överrepresenterade.

*En av tjugo hundar är liten, resten är stora, och de är generellt blandraser. Staffe, rottis, schäfer, dobberman osv var mycket vanligt.

* Medelsvensson är överrepresenterade bland ägarna som gör sig av med sin hund. (Tillskillnad mot tex alkisBerra på torget) Denna hund är 6-18 månader, gärna svart, och blandras mellan bruksraser. Hanhund.

*Varje dag får de flera samtal om sk. spanien (och andra länder)adoptioner, som folk vill lämna bort, för att det är problem med dom. Dessa hundar var verkligen överrepresenterade. Hundstallet tar inte emot dem överhuvudtaget, eftersom de jobbar för att svenska hundar ska få hem, inte för att ta hand om vad andra organisationer redan tagit hand om och skeppat ut.

*Eftersom personalen är mkt engagerad, förklarade hon att de ofta tittade på annonser på stora annonssiter, och att de ofta träffade på de hundarna i något skede. (Kände igen dem pga konstig korsning tex.) Just nu hade de tex flera syskon rottis/malle inne som någon fött upp, och inte blivit av med. Den ena hunden hoppade rakt upp i taket på buren när han såg oss, och hade bitit samtliga i personalen. Vissa hundar i denna "uppfödning" gick alltså rakt från valpsängen till hundstallet.

*Deras uppfattning var att det var åt h-vete för lätt att få tag på en billig hund i Sverige, och att alltför få frågor ställdes vid många av dessa köp.

*Alla staffar och staffemixer kastrerades innan de slussades ut. Här ifrågasatte jag varför det inte gjordes på alla hundar, men hon sa att de hade prioriterat dessa hundar, eftersom det nästan alltid tagits kullar på de omplacerade hundarna tidigare. Jag gissar att det var av ekonomiska skäl de inte kastrerade alla.

* En del hundar fick de in från veterinärer (med ägarens kännedom) där ägaren velat få valpar och unghundar avlivade. Ett exempel var en 9 månaders rottis som skulle avlivas för att han vaktade leksaker och mat.

* Givetvis fanns där också hundar som använts som vapen, vid rån, som verkligen attackerat osv, men de fick vi inte se, eftersom de var sekretesskyddade."

Snälla, ta hand om oss på riktigt. För att du vill dela ditt liv med mig så som
jag vill dela mitt med dig.

Jag hatar det.
Jag hatar att man är så maktlös.
Och jag gråter å alla fina, oskylda djurs vägnar.
Och jag önskar så att jag kunde ta hand om dem alla.
Men det kan jag inte. Hur mycket jag än vill så kan jag inte.
Och jag hatar det.

Snälla, ta ert ansvar.

Jag känner likadant inför ouppfostrade ungar och deras förbannade föräldrar; Vad är det för fel på folk som inte kan ta ansvar för sin egen avkomma ens? Det är klart att det inte är nån dans på rosor att, föda, ta hand om, uppfostra, älska och respektera barn - men är man inte införstådd med svårigheterna ska man fan inte bli på tjocken heller. Är det inte ganska rejält sjukt att det är såna rigorösa utredningar inför adoptioner, medan vem som helst med fungerande kuk eller fitta får skaffa så många småglin som de orkar? Blä, om det var möjligt skulle jag vilja införa förlädralicens! Och i förlängningen även en djurägarlicens, då. :(

Anna: Jag vet. Jag är ju själv avkommann till en sån där förälder. Som tur är har jag ju en förälder som bryr sig om annat än att dricka alkohol och tro att grannarna är ute efter en, men det är faktiskt inte kul att vid 26 års ålder behöva gå i terapi för vad en annan korkad människa gjort för 20 år sedan. Sedan är vi syskon iofs allt annat än ouppfostrade. Just barnuppfostran är väl en sån sak som "ligger i tiden" med. Ibland ska dom ignorera sina skrikande ungar för att inte ge efter för ungens krav, men vi andra i omgivningen då som inte valt att skaffa barn? Varför måste vi sitta på en buss med en gapig, uppkäftig unge? Grr.

Mycket galenskap finns det i världen...

Jag känner precis likadant. Barn och djur borde man prövas inför. Barn gör ju mycket mer skada tyvärr, ett djur skadar ofta inte andra medvetet på samma sätt. Inte samma uttänkta sätt. Jag tycker också att det är tok på lätt för hjärndöda svensson att skaffa hund för att det är en snygg attiralj eller att det är coolt att ha en stor hund. De kollar ofta inte ens upp rasegenskaper utan skaffar en hund de tycker är "snygg". Vad fan? Och varför folk skaffar barn vill jag inte ens gå in på.. det är ju ännu sjukare. Jag hatar människor som plågar djur och som inte ger dem en chans utan sätter sin utlandssemester för avlivningen av sitt husdjur. Fy fan, de är lika illa som pedofilerna. Skjut dem genast för de har ingen som helst värde själva då de inte kan ha empati för ett oskyldigt djur som de tog sig ansvaret för att skydda. Som lägger hela sitt liv i deras händer.

Nu ska Carmen få en korvmacka, husse tänker då aldrig någonsin försvinna för henne!

Åh snäckan, jag tänkte inte på dig i det här läget... Min ilska var mest riktad mot de vars barn kastar skräp omkring sig, gapar och skriker och ska ha precis allt de pekar på, och inte respekterar andra människor över huvud taget. Med mera, med mera.

Men självklart faller även alkoholister, narkomaner och våldsamma människor in under kategorin som inte borde få skaffa barn. Men även barn till den sortens föräldrar kan ju växa upp och bli riktigt fina människor. Som du. Människor som får lida för vad de tvingats genomleva, men som ändå gör sitt bästa för att leva sina liv och för att inte bli som sin dåliga förälder. Som du. Att prata om det, även i delar, är ett steg, att prata med psykologer är ett steg till... Du är på väg, och du försöker, det är starkt jobbat av dig :)

Åh, hopas det här blev logiskt och inte beklämmande på nåt vis, för det var inte min tanke. Är dock lite trött så det kan hända att mitt resonerande fallit ihop något. Hoppas inte. Kram i alla fall!

Anna: Jag förstår precis. =) Det är ju i princip varje gång man ska ut bland folk som någon unge envisas med att spela sin musik högt på mobilen. Jag blir vansinnig på det. Varför skulle jagf vilja lyssna på deras musik, dessutom med vrålkasst ljud, på bussen? Typisk uppfostringsmiss. Det bor många stökiga ungar utmed vår busslinje, och alla går av några hållplatser innan. Jag kan fullkomligt koka när jag sitter och tittar på gängen, dom är så sjukt nonchalanta mot andra människor, dryga och stöddiga med. Även tjejer. *ryser* När jag var yngre var man livrädd för alla som ens var nåt år äldre än en själv. Det har tydligen försvunnit helt nu mera. =(

Usch för dumma människor. Man ska vara snäll mot djur och människor. Det fick jag lära mig för hundra år sen. Tyvärr har jag genom åren sett människor som helt slutat bry sig om sina djur och sina barn. Med det finns ju som sagt undantag, människor som verkligen älskar sina djur och barn och ni vet vilka ni är.

Jag blir förbannad på folk som släpper sina hundar lösa och inte bryr sig om de springer efter folk. Dessutom stör jag mig på störiga ungar/ungdomar som tror de äger världen med sitt nonchalanta beteende.

Det är som sagt inte en dans på rosor att uppfostra vare sig djur eller barn. Vi kan ju inte ha husdjur pga allergi, vilket verkligen är synd. Vi får istället uppfostra våra barn (monster ?!) efter sunt förnuft, vilket inte alltid är lätt.

Nu ska jag krama mina barn och min tant - jag hoppas ni gör likadant med era djur och eventuella gosedjur. :)