Vissa dagar skiner solen. Vissa dagar skiner den även inuti. Då skiner den utan att på köpet uppmärksamma mig om fläckarna på fönstret eller dammet i rummet. Inte ens dammet i mitt inuti syns. Dessa dagar vaknar jag med energi. Jag tar ut mina förklädda pälsänglar på morgonpromenad för att riktigt njuta. Jag äter fruckost som man ska. Jag plockar och donar som man ska. Jag rejsar ikapp med hundarna när posten kommer. (Försten får strimla den tråkigaste räkningen enligt min valp. Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag tycker att det är en bra idé.) Jag pluggar. Jag antecknar duktigt vad jag läser. Jag tappar inte bort allt för mycket tid genom onödigt surfande. Jag jagar, med oändligt tålamod, valpen som tjuvar precis allt i storvalpshöjd för att sedan nöjt sätta tänderna i det, demolera det och strategiskt placera ut bitarna som det hela resulterar i över hela lägenheten. Jag blir inte vansinnig. Jag ler.

Vissa dagar finns inte mörkret. Vissa dagar slutar 1-0 till ljuset, trots straffar och hörnor och en oändlighet av andra möjligheter för mörkret.

Vissa dagar orkar jag.

Vissa dagar lever jag.