Jag är ganska grå och tråkig och intresserar mig för tråkiga saker som hur man bemöter andra och varför människor gör som dom gör. Jag pluggar för att jag vill bli det jag studerar till, inte för att det är tufft att läsa kurser med konstiga namn på universitetet. Jag dricker inte alkohol och är där med precis lika tråkig på helgerna som till vardags. (Dessutom åldras jag inte i förtid pga sprit och ciggaretter, men det ser jag som ett plus.) Jag har en blandad stil som kan innebära allt möjligt istället för en strikt trendig stil eller strikt punkig stil eller något tufft enhetligt whatver. Jag hjälper till gratis på ett aktivitetshus för ungdomar för att jag vill, för att det är givande och roligt och för att det ger mig något. Dessutom har jag nördiga intressen som hästar och hundar och jag lever i princip för mina djur. Dom har alltid funnits där när livet varit ett helvete och jag vet att dom alltid kommer göra det.

Med andra ord, jag är en helt vanlig tjej.

Ofta önskar jag att jag var något annat. Jag vill vara galen och tuff och utåtriktad med massa social skills. Jag vill tycka det är både kul och gott att dricka alkohol då det faktiskt har en mycket större roll än vad folk verkar medvetna om och det hade varit skönt att ständigt slippa både förklara och försvara sig. Jag vill vara mer som alla andra verkar vara.

Jag sitter och ser på bilder. Ser folk som skrattar och fånar sig och posar med sprit och är allmänt glada. Jag ser folk jag tycker om mitt ibland det hela, på samma bilder, utövandes samma saker. Posandes med snyggmänniskor indränkta i sprit. Jag vill också. En annan dag kanske jag skulle funderat över om dom är så himla glada egentligen. Men inte idag. Idag är en sådan dag då jag också vill kunna göra så. Jag vill kunna tillföra något. Vara med. Ibland längtar jag mer. Kanske för att jag inte kan bli det. Hur jag än gör kan jag inte det för det är inte jag. Det är andra.

Det är alla andra utom jag.