Ännu ett år har gått. När 2007 var slut hoppades jag innerligt att 2008 skulle bli ett bra år. Någon gång måste ju saker vända och 2007 var ett dåligt år. Men det vände inte. Snarare tvärtom.

2008 var året:

- Som jag kom in på mitt efterlängtade program på universitetet. Tyvärr blev det också året som jag hade för mycket personliga problem för att klara av det och nu får jag antagligen inte fortsätta.

- Som jag fick köpa min älskade lilla valp. Jag var så otroligt lycklig. Dagen slutade dock i tårar och ångest, och inte ens det lilla ullknytet kunde trösta mig.

- Som jag skar, skar och skar. Jag skulle sluta. Men jag kunde inte.

- Som jag testade tre olika mediciner och gav upp. Ingen fungerade utan biverkningar.

- Som jag fick ett samtal av pappas fru som sade att hon tror att min "papa is sick in his head." Jag sitter fortfarande med dåligt samvete och undrar om jag ska göra en anmälan till soc.

- Som jag trasslade in mig och inte kunde ta mig ut. Försökte åt ena hållet och åt andra hållet och åt tredje hållet. Blev omtalad och baktalad och uppochnedtalad. Och dog inuti.

- Som jag sårade två personer som jag tycker om, pga trasslet, min vilja att vara till lags och min vilja att komma vidare. Jag vill aldrig mer göra om det.

- Som jag gjorde ytterligare någon jag tycker om väldigt illa. Jag är tacksam för att ha fått en ny chans och jag piskar mig själv varje dag pga det hela.

- Som jag drömde mardrömmar varje natt, om att fly, om att med gråt och skrik försöka förklara hur smärtan känns och om att bli mördad. Om och om igen.

- Som jag lärde mig ännu mer om mig själv och andra.

- Som slutade lika pissigt som det började.

Jag undrar vad 2009 har för något att erbjuda. Att jag inte förtjänar ett bra år har jag redan förstått.
Jag hoppas ni andra har mer tur.
Kärlek.