Vissa dagar är bättre än andra. Jag vet att jag här på bloggen framställer allt som pest och pina emellanåt. Jag känner mig dock trygg med att mina vänner och dom som det berör faktiskt vet att jag egentligen är dess motsats. Jag är allt som oftast glad även om jag har extrema motgångar, och den här bloggen fungerar snarare som en ventil för allt det där som liksom aldrig sägs. Alla dom där bokstavskombinationerna som aldrig uttalas högt utan ligger kvar där i en och gnager. Och eftersom jag har så svårt att prata så skriver jag. Allt det positiva i mitt liv, allt det som gör mig glad eller som bara är har jag inget behov att uttrycka i skrift då jag ej har problem att prata om allt det.

Hur som helst. Idag var det åter lite sol i helenaville. Min fina lilla valp och jag spenderade dagen på utställning i Borås. Och han var duktig minsann, även om han var oväntat loj och lite trött. (Jag har ju sagt åt honom att inte festa så hårt kvällen innan utställning!) Och vi blev BIR (bäst i ras) vilket så klart är skoj, speciellt med en så fin kritik som vi fick med.

Och efteråt, när man själv är så där superdupertrött, så finns det inget mysigare än att rulla ihop sig brevid honom i hans biabädd, känna hans mjuka lena päls under mina fingrar och inse att han alltid finns där. Alltid.

Min fina lilla Cerberus.