Jag har funderat på det där ganska mycket faktiskt, och jag finner det lustigt vilken dubbelmoral som rör sig bland människor. Vid flertalet gånger har jag fått människor (läs: tjejer) på mig som kännt ett enormt behov av att dela med sig av sina åsikter kring nakenhet. Och alltså inte nakenhet i sig utan fenomenet att posera naken eller lättklädd framför kameror. Men, för det första. Vem bad om din åsikt? Givetvis är man fri att ha en åsikt, och tack vare yttrandefriheten således fri att yttra sig också. Men vad jag undrar är, vad får personen ut av det hela? Varför anser den sig vara förmer än mig, eller någon annan för den delen? Varför har så många ett behov av att trycka ner andra, att göra sig hörd, trots att det är för mig totalt främmande människor och jag torde vara precis lika främmande för dom. Jag förstår verkligen inte grejen. Har du inget snällt att säga så knip ihop grodhålet. Det är så mycket trevligare så.

Hur som helst, som alla redan vet så har jag tagit diverse nakenbilder med olika fotografer. Bilder som många tycker är snygga och kanske rent av vackra som just bilder. Vad jag finner lustigt är att nästan alla människor uppskattar just snygga, vackra nakenbilder. Både tjejer och killar. Gamla och unga. Just för att dom är snygga. Smakfulla. Och jag är övertygad över att ganska många skulle vilja ha sådana fina bilder på sig själv, där ens egen kropp framställs på bästa möjliga sätt. (Självklart inte alla, men många.) Ändå kan jag inte låta bli att ständigt känna av det där avståndet folk bygger upp kring detta. Det är exempelvis okej att titta på andras snygga nakenbilder, men det är inte okej att ens flickvän poserar naken. För tänk vad vissa använder bilderna till? Med andra ord är det okej att sitta och stirra sig blind på andra killars flickvänner, men det är inte okej att andra killar får se sin egen tjej. Istället för att vara stolt över sin flickvän, vara stolt över att den här tjejen faktiskt är min, så är det något som ska diskuteras och ältas. Kanske krigas om en hel del.

Detsamma gäller tjejer. Även tjejer uppskattar såklart fina bilder. Men dom är otroligt snabba med att döma ut en tjej som modellar naken som dum, korkad och bimbo. För en nakenmodell kan ju såklart inte vara smart, studera eller vilja annat här i världen. Man ska helt enkelt inte få vara stolt över att man är snygg, att man har en kropp som tål att visas upp och att man har mod nog att faktiskt göra det.

Det hela blir dessutom ännu värre om man skulle råka ha möjligheten att få betalt för det. Ja, då SÄLJER man sig ju och man reduceras genast ner till Olga och Bambi som står på hörnet på Malmskillnadsgatan. För det är ju precis samma sak. Eller? Att visa brösten på (snygga) bilder och dessutom få pengar för det är ju precis lika illa som att låta svettiga äckliga tjockisar tränga in i en och belägra ens kropp. Jomenvisst. Att jag inte sett logiken förut?

Med detta vill jag såklart inte ha sagt att posera naken är det bästa man kan göra och att ens personliga gränser bara är fåniga. Absolut inte. Jag tycker det är super att folk håller på sin integritet, sparar sig för sin partner och allt det där. Vad jag menar är att det borde vara upp till var och en. När jag sitter med ett val att bli betald nakenmodell vill jag egentligen bara ha det valet. Antingen gör jag det eller så gör jag det inte. Istället har jag tusen saker att tänka på. Vad ska andra tycka? Vilka ska få veta? Får jag behålla min pojkvän? Hur mycket skit ska jag få? Och så måste jag försvara det eventuella beslutet att faktiskt posera naken. Jag måste öva in repliker så jag har svar, för annars verkar man ju bara ännu dummare. Såklart. Är det egentligen rätt?

Jag är helt enkelt bara så trött på att jag ska behöva stå till svars inför både vänner, bekanta och totala främlingar. Som dessutom oftast tycker det är snygga bilder men ändå känner sig tvugna att lägga en (ned)värdering i det. Är det schysst att jag ska behöva stå en hel fest och svara på varför jag blir fotograferad naken? Ska jag behöva få höra kommentarer som att jag är så desperat att jag säljer min nakna kropp? Varför kan jag inte bara få vara stolt över att jag har begåvats med en välfungerande hjärna, en välfungerande kropp och ett par snygga bröst till det? Egentligen? Varför försvinner allt annat jag gör bakom dessa bilder? Att jag pluggar, att jag gratisjobbar, att jag vill hjälpa ungdomar, allt det drunknar i människors oförmåga att se längre.

Varför sticker det så i ögonen på folk när andra poserar nakna?
Är det så att dom själva skulle vilja men inte vågar? För dom som helt står fast vid att inte visa upp sin kropp brukar inte ha så mycket åsikter kring att andra gör det. Eller har åtminstonde inte behovet av att uttrycka sitt förakt för fenomenet hela tiden.

Jag vill bara få göra vad jag själv vill, utan att behöva räkna med för mig främmande människors åsikter om saken.
Tack.