Jag har väldigt lätt för att engagera mig. Jag kan engagera mig i djur, i sakfrågor och i andra individer. Det finns mycket jag tycker att jag tillsammans med andra kan förändra. Vi kan göra så mycket mer än vi tror. Ibland blir jag förtvivlad över att inte andra gör mer, inte engagerar sig mer, och jag undrar hur människor bara kan låta saker bero. Utan att reagera. Utan att ens försöka. Jag själv är en person som helt enkelt inte kan det. Visserligen föredrar jag opolitiskt bundna saker, främst då jag faktiskt inte helt kan hålla med ett parti framför ett annat. Och så anser jag att man når bäst och mer allmäna resultat då också.

Jag har hört vissa uttrycka att om man är rik får man inte arbeta med välgörenhet för det är hyckleri. Värre nonsens har jag nog aldrig hört. Det är väl bättre att även de rika arbetar med solidariska saker, hellre än enbart sitter och jäser på sina rslen i sina fina lägenheter? Jag hade gärna varit rik och levt hyffsat väl och samtidigt fått arbeta ideellt i olika organisationer.

Hur som helst. Som dom flesta vet växte jag upp med missbruk i familjen. Det har därför blivit något jag brinner extra starkt för. Av flera orsaker har jag själv aldrig riktigt uppskattat alkohol, och jag dricker extremt sällan. Jag minns hur otäckt det var när pappa var berusad, men även när jag var hos kamrater och deras föräldrar druckit. För även om det inte förekommer någon form av övergrepp eller liknande så beter sig människor som druckit annorlunda mot när dom är nyktra. (Se bara på alla dessa krogslagsmål, övergrepp, misshandelsfall osv. Hur många av dem sker egentligen utan drogpåverkan?) Jag har minnen av allt från utagerande saker till ömhetstecken som aldrig fanns annars. En gång stoppade t.ex. min pappa om mig när jag skulle sova, något han aldrig tidigare gjort. Jag minns hur otäckt jag tyckte det var, just för att det aldrig annars hände. Stanken av alkohol och oförmågan att tala normalt gjorde givetvis sitt till, men ibland räcker det med handlingen. Eller kroppsspråket.

Min erfarenhet har gjort mig extremt lyhörd för andra människors kroppsspråk, och jag kan fortfarande känna mig otrygg om alla i min omgivning dricker. Särskilt om den jag är på en plats med dricker, som en nära vän eller pojkvän. Jag kan inte hjälpa det men jag blir spänd och orolig. Inte för att jag tror att personerna jag känner skulle göra något dumt, utan för att det ofta innebär ändrade personligheter, mer öppenhet, mer slutenhet eller vad som helst.

Nu är det snart jul. Jular har för oss inneburit något hemskt och jobbigt. Precis som för mängder andra barn. Jag har skrivit på att inte dricka alkohol under julafton, juldagen och annandagen. För mig är det visserligen inget problem eftersom jag inte hade gjort det annars heller. Men om någon annan skulle råka vilja engagera sig och lova samma sak, speciellt dom som firar jul med barn i sin omgivning, så är detta länken:

www.vitjul.com

För att alla barn förtjänar en vit jul.
I dubbel bemärkelse.