Det blåser ute nu. Himlen är grå och det ser ut som att den när som helst ska öppa sig och överösa oss med kallt vatten, precis som den behagada göra senast igår. Mitt huvud värker. Jag tror att det kommer ifrån axlarna igen. Det dunkar och och gör så ont att jag helst av allt vill blunda, och jag känner att en föreläsning om konsumenträtt är det sista jag behöver just nu. Så jag väljer att stanna hemma. Jag har alltid svårt att fatta sådana beslut. Även fast jag vet vad jag vill så krockar det med vad jag borde och så finner jag mig själv velandes, med en knut av stress i magen som bara växer. Som ett barn växer det, fast mycket snabbare. Så fort jag fattat beslutet släpper det, och en stund av lugn infinner sig. Jag ska vara hemma. Jag ska läsa om konumenträtt i boken, sedan ska jag åka till stallet en snabbis och försöka ducka regnet som snart är här.

Jag läser lite på olika forum. Det diskuteras känslor och allt möjligt och jag fascineras över hur vissa personer om och om igen tycks komma med så bra ord. Som om dom vore självklara. Dom sätter ord på saker jag aldrig skulle kunna formulera men som jag känner så starkt ändå.

"Känslor är ju inget statiskt, de går upp och ned. Skillnaden kan vara hur nära man vill ha personen och hur uthålligt man vill det. En livslång relation är inget man "har", det är något man gör tillsammans. En relation som är unik därför att man väljer att prioritera den framför andra relationer. Inte pga något unikt i själva känslorna. Anser jag."

Jag stirrar storögt på skärmen och känner det lite som om någon just avslöjat en av livets hemligheter för mig. Varför kan inte jag vara så pass samlad att jag ser sådana saker. Det är ju så enkelt, egentligen.

Man kan finna många av livets hemligheter på olika internetforum, det gäller bara att kunna sålla bort allt strunt som sägs. Jag fascineras dagligen över all idioti som cirkulerar ute i cyberspace, eller som faktiskt vandrar runt i ett par skor här ute på gatorna. Men det finns guldkorn. Det finns dom som har tankar väl värda mödan att leta upp dem i virrvarret på nätet. Och det finns människor väl värda mödan att traska runt bland gråstensfolk i den trögflytande massan utanför dörren.

Det finns alltid guldkorn. Man måste bara lära sig att se dom i det där oändliga mörkret vi varje dag tampas med.