Det bor ett mörkermonster inuti mig. Jag antar att det är vad som alltid bott där, men på senare tid har det blivit mer och mer kännbart. Och det är inget sånt där mjukt och fluffigt sötmonster från barnfilmer utan ett riktigt hårt och vasst eländesmonster, ett kallt svart mörker med eget liv. Och jag hatar det. Jag hatar hur det känns. Det känns som att bröstkorgen skall explodera. Det känns som att någon annan stjäl luften jag försöker andas. Det känns som att någon annan stjäl energin jag försöker skapa. Och jag vill bara springa Jag vill springa ifrån det där som gör ont och jag vill aldrig mer se det.

För ont gör det. Något fruktansvärt. Jag skakar och gråter och kan inte koncentrera mig. Jag behöver plugga men jag kan inte. Jag klarar inte av att ta till mig något. Faktum är att jag knappt klarar av att öppna boken. Rastlösheten som rör sig i min kropp är inte min. Det finns inget jag kan göra åt den. När jag försöker sova säger någon annan åt min kropp att vara vaken. När jag tar sömntabletter för att sova är det likförbannat någon annan som beordrar kroppen att vara vaken. Och när jag väl av ren utmattning somnar en liten, liten stund vaknar jag genast igen för att något stör. Men det finns inget i rummet. Allt är tyst och tomt och stilla. Och jag skriker åt mörkermonstret att låta mig vara! Varför i hela helvete kan jag inte bara få vara ifred? Allt jag vill är att orka saker. Allt jag vill är att tycka att det är roligt att åka till stallet och gå ut med hundarna och gå ut nån gång då och då. Och så vill jag plugga. Jag läser ett jätteintressant ämne just nu men jag är totalt oförmögen att ta det till mig. Men mörkermonstret gör sig bara tyngre. Tvingar mig att ta mediciner för att hålla mig lugn. För att jag inte med våld ska försöka tvinga ut det. Mediciner som gör mig avslagen och orkeslös och så jag får ännu svårare att plugga.

Jag orkar verkligen inte med det. Varför kan jag inte bara få andas i lugn och ro? Varför kan jag inte bara få leva mitt liv, göra det jag brukar tycka är roligt och vara ifred med det?

Jag är så himla ledsen nu.