Jag sitter här ensam en fredagkväll. Igen. Jag börjar bli ganska van vid det. Men just nu är jag lite småsjuk och eländig så idag skulle jag inte kunna göra så mycket mer även om jag ville. Istället slösurfar jag, msnar lite, kikar runt lite. Snubblade över ett band jag lyssnade på för hundra år sedan. Klickade vidare på you tube. Den ena låten efter den andra. Och plötsligt var jag tio år tillbaka i tiden. Men inte hemma i mörkerhemmet som annars när jag minns tillbaka. Utan ute med kamrater och pojkvän och sådana saker. Och jag blev nostalgisk. Jag saknar den tiden lite ibland. Vissa saker var så mycket starkare då. Jag var inte lika vilse som nu. Jag kunde slappna av mer. Ta saker som dom dök upp. Även om jag alltid haft en strävan framåt hade den värsta rastlösheten ännu inte väckts till liv och ja, jag var mer rofylld helt enkelt.




Det var en ganska bra tid ändå. Trots allt annat elände.