I skolan gör vi inget annat än diskuterar just nu. Igår hade vi litteraturseminarium där böckerna "Alienation is my nation" och "I en klass för sig" avhandlades. Den förstnämnda handlar om hiphopkulturen och unga män i Angered och Hammarkullen. Den andra handlar om tjejerna i två gymnasieklasser, en samhällsklass och en barn och fritids-klass. Mycket kritik riktades till denna dock, då tjejerna framställs som ytterst stereotypa och inga mellanting förekommer. Letar man så finner man, som man brukar säga. Och det kändes som att det var det författaren hade gjort. Haft en viss synvinkel och letat efter sätt att styrka detta. För jag hoppas innerligt att det finns tjejer som går barn och fritid som inte spottar, svär, klär sig utmananande och bär för mycket smink. Och jag hoppas lika innerligt att inte alla samhällstjejer är fisfärnäma med märkeskläder, "lagom" smink och med killar som enda samtalsämne. Tre års studier av en klass borde kanske fått fram fler exempel än så?

Nåja. Vad vet jag. Det är väldigt roligt att diskutera iallafall, och alla har så intressanta ämnen att ta upp. Inför varje seminarie ska man förbereda två frågeställningar var som kan diskuteras. Det resulterar alltså i 24 olika frågor, och knappt tre timmar på sig att diskutera allt. Det är så det går runt i huvudet på mig. Här är lite ämnen som togs upp.

- Hur stereotypa är vi själva egentligen?
- Normalitetshierarki, heterosexuella vs. homosociala
- Lik, unik, avvikande. Hur kan man vara unik samtidigt som man inte får avvika för mycket?
- Kan samhället bidra till att avdramatisera ord? (88 = HH från andra världskriget, men hiphoparna tog över det och kallade sig Hammer Hills. Kan man fortsätta på det spåret?)
- Skiljer sig homosocialitet killar och tjejer emellan? Skiljer det sig tjejgrupper emellan?
- Vilka är egentligen med och håller den heterosexuella normen vid liv?
- Finns det ghetton i sverige egentligen? Och hur kan synen på det hela påverka oss när vi som färdiga socionomer bemöter människor?

Jag tycker som sagt att det är jättespännande att diskutera, speciellt när det faktiskt inte finns något rätt eller fel. Och hela vår utbildning är i princip så. Det finns inget rätt eller fel, det handlar om uppfattninar och tankar om det hela.

En sak jag började fundera på var dock varför tjejerna som omnämns ovan, dom som gick barn och fritid och klädde sig i utmärkande kläder... Varför säger man att dom klär sig som horor? Både i boken vi läste och här och nu. Alltså, en tjej som bär kort kjol, tighta tröjor, urringat osv. Varför är det att klä sig som horor? Jag vet inte om det kunnat undgå någon, men just nu är det ju mode att ha strumpbyxor/tights med en kort tight tröja/klänning/whatever till. Dessa går preciiiis under skinkorna på tjejerna, och stannar knappast där om dom skulle råka behöva springa några meter till bussen eller så. Varför sägs det aldrig att dessa klär sig som horor? Dom vill ju visa upp sig lika mycket dom? Och dessutom, jag skulle tro att dom flesta av dagens faktiska prostituerade knappast bär sådana kläder som åsyftas på barn och fritid-tjejerna. Jag tror faktiskt att dagens horor smälter in rätt bra bland oss andra, så länge man inte räknar den lilla klick som vandrar på malmskillnadsgatan eller rosenlund. Men alla andra. (Läs En eskortflickas öden och äventyr t.ex.) Alltså kanske man borde börja säga något annat. "Usch, hon klär sig som en.. ungdom." Eh. Kanske inte klingar lika illa? Och illa är väl målet med det? Eller? Jag själv vet inte. Jag hör säkert till dom som klär sig som en hora emellanåt. Jag menar, jag älskar korta kjolar och jag har dessutom flera korsetter i garderoben. Ojoj. Ni skulle bara se mig när jag går ut. Men sådan är jag och då får väl folk stämpla mig då. Vad ska man göra?

Det är lustigt hur mycket saker som bara "finns" och bibehålls, enbart för att folk inte reflekterar över saker då och då.