Stockholm vs Göteborg
Helgen i Stockholm var bra. Lite stressande eftersom jag hade en tenta som skulle lämnas in på tisdagen och jonas kamrat skulle på öppet hus där uppe på måndag kvällen, så vi kunde inte åka ned förrän efter det. Men det gick bara bra, och jag hann träffa gamla kompisar och mina bröder. Sov på olika ställen varje natt så det blir ju lite pysslande, men det är för att hinna träffa så många som möjligt. Jag träffade min barndomsvän Emelie och hennes 5-åriga son Benjamin, och det är alltid lika kul att se att trots att man så sällan träffas så är allt som förr. En kväll åt jag världens godaste svampmacka med, jag som inte ens gillar svamp. Men Johans flickvän Madelen var grym på det, så nu måste jag hälsa på dom igen för att få smaka mer. Tentan hann jag också med att kladda ihop, med lite hjälp att analysera filmen av min bror. Så på tisdagen behövde jag bara skriva rent allt på datorn. Superbra.
Jag har ett tag nu dillat om att flytta tillbaka till Stockholm. Jag har bott här nere i 6 år och det börjar kännas lite.. tråkigt. Lite litet. Jag vet inte.. Samtidigt trivs jag här. Jag skulle sakna en del vänner, hundkamrater och tja.. tryggheten kanske. Tanken känns skrämmande att packa in sakerna i en lastbil och sedan inte bo här mer. Å andra sidan känns det lockande att börja på nytt. Att börja på noll. Jag har ju alltid hundarna som tar upp min fritid. Men allt annat försvinner ju. Så skulle jag successivt kunna öka på vad jag vill göra. Har ju lite kamrater kvar där uppe men inga jag skulle träffa så superofta, så det skulle bli ganska tomt med.
Nu dök plötsligt chansen upp. Eller tja. Inte gör mig egentligen, men för Emil. Men då får jag plötsligt kalla fötter. När jag har tänkt flytt har jag ju tänkt den om två år kanske. Så där på lagom behörigt avstånd. När jag är klar med skolan. Och hunnit vänja mig vid tanken lite mer. Nu brinner det plötsligt i knutarna (i förhållande till två år iallafall) och jag vet varken ut eller in. Försöker komma på vad som är bra och dåligt med respektive stad, och det enda som egentligen hindrar mig är nog vännerna/mamma/mattias som är här nere, och att allt är så jobbigt otympligt stort där uppe. Hur universitetet där uppe är har jag ingen aning om. GU verkar ju riktigt bra, så det känns lite läskigt att byta. Men det går ju. Jag känner ju ingen i klassen särskilt väl så det är ingen större skillnad att bli satt i en ny klass.
Stockholm är med andra ord nytt, stort och kanske med fler möjligheter. Det känns samtidigt lite jobbigt stort (rent avståndsmässigt) och stressigt, med en del sura människor. Men det vänjer man sig vid antar jag. Dessutom regnar det inte på tvären minst en gång om dagen som här i Göteborg.
Göteborg är tryggt med en del vänner, hundfolk och mamma och mattias. Och tja.. mer lagom. Allt är redan ordnat, jag hittar i skolan, jag har tjejgruppen, många bekanta och känner till varenda klubb i stan.
Så. Vad är bra och vad är dåligt egentligen? Gör reklam för städerna nu.
Jag blir stressad när jag är i 08-land av någon anledning. Trots att det är en rätt accepterande stad med alla kulturella och sociala skillnader känner jag mig nästan alltid som en utböling när jag kommer dit. Som att alla ser på en som en bonnläpp med mindre värde. (Snarare jag som har fördomar kanske?)
Göteborgarna är mera avslappnade, inte som goa norrlänningar men helt klart att föredra framför Stockholmarna. Visst, det kanske finns mer av allting i huvudstaden, men fundera över vad du egentligen behöver? Samtidigt som det retsamma, "du vet vad du har, men inte vad du får" gör den mest vankelmodiga missmodig.
Men man kan ju alltid flytta tillbaka? Lycka till!
Kom också på den klyshan som förvisso kan stämma i många fall, att man inte kan flytta ifrån sina inre demoner. Eller kan man?
Jag förstår tankarna kring stockholm... Jag känner också av stressen ganska avsevärt men det handlar nog mest om att få en realtion till det. Vill jag tro i alla fall... Vill hur som helst bara säga att du är oerhört välkommen till storstan om ni tar det beslutet... Kram //jag med svampmackorna =)
Tash har helt rätt i sitt andra inlägg.
Tja, jag bor här...det finns inte en drake i Sthlm, det borde räcka som reklam ^^
...och eftersom namnet inte kom med första gången får jag väl skriva igen. Fast jag misstänker att "drake" var en hint?
Tja.. Att säga att man inte kan fly ifrån sina demoner är ju lite att säga att det är vad jag försöker göra. Det är det in te. Dom följer garanterat med mig och det är jag väl medveten om. Men ombyte förnöjer och jag börjar faktiskt ledsna här nere. Egentligen skulle jag ju kunna flytta vart som helst, bara att det är Stockholm som är på tapeten just nu.
Men det är klart. I Stockholm är det nog ont om drakar. Goda svampmackor dock. Plus på båda ställena med andra ord. ^^
Jag borde väl känna mig förnärmad över att bli jämställd med svampmackor, men det är klart, jag har ju inte smakat på dom.
Det är inte svampmackorna i sig utan kärleken bakom dem... juh... =)
Delikata svampmackor är onekligen ett tungt argument!
Jag vet inte om kan göra ett rättvist uttal i frågan då jag bara varit i Sthlm kanske 8-10 gånger i mitt liv. Men jag har alltid kännt att det är fel kust, fel sida av landet och sådär. För stort på det sätt att man lätt hamnar några mil utanför och får pendla. Då skulle jag hellre bo i London, Paris, Berlin o.s.v för det känns som att centrum är så mycket större att man kan bo lite utanför men ändå i stan om du hänger med, nåväl, stockholm var det. Jag har vänt lite, när vi var där uppe så kände jag även av det där att något nytt vore väldigt trevligt. Lokaltrafiken är mycket bättre, tunnelbana är extremt mycket bättre än spårvagn och buss tidsmässigt. Jag tror det beror lite på vart ni tänker på, antar att ni siktar på en lägenhet i centrum? I så fall kan det nog vara riktigt trevligt. Jag hade dock inte velat hamna i rinkeby och pendla. Göteborg då å andra sidan känns för mig nuförtiden mest som industri, man ser ju aldrig havet åtminstone. Det är lite mer öppet i sthlm och man ser vatten inne i stan på ett annat sätt. Göteborg är mindre men är lite mindre stressigt och lite mer "alternativt" medans sthlm då har sin roll som huvudstad att tänka på. Tja, det är nog hucket som stucket, ska man plugga spelar det nog ingen roll. Ska man jobba är det nog lite annorlunda, mer stress och press men mer lön och fler nöjen. Jag tror ändå det mesta beror på några få faktorer..1. Boende 2.Sysselsättningen 3. Vänner 4. Kommunikationer. Har man bra lösningar på alla fyra så är man safe oavsett vart man bor. Dock känns Göteborg väldigt litet när man kommer hem från Sthlm. Tänk över det. Skriv en plus och minuslista :) Säg till mig i tid bara hur det blir, för det finns saker vi måste diskutera. kram*
